Tro det eller ej, men på denna resa fick vi möjlighet att göra det vi alltid drömt om, att promenera med lejon! Det var en hane och en hona, de var helt lösa utan koppel och allt, det var stränga restrektioner och barn fick inte vara med, lejonen hade både klor o tänder och de var alerta - hanen vägde ca 150 kg - gissa om jag visade respekt?! Det här är bara en bild av många plus att de hade en kamerakille som filmade allt + fotograferade, och den filmen fick man köpa sedan så den kommer ni att få se sedan mina vänner! =)måndag 16 februari 2009
Tro det eller ej, men på denna resa fick vi möjlighet att göra det vi alltid drömt om, att promenera med lejon! Det var en hane och en hona, de var helt lösa utan koppel och allt, det var stränga restrektioner och barn fick inte vara med, lejonen hade både klor o tänder och de var alerta - hanen vägde ca 150 kg - gissa om jag visade respekt?! Det här är bara en bild av många plus att de hade en kamerakille som filmade allt + fotograferade, och den filmen fick man köpa sedan så den kommer ni att få se sedan mina vänner! =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
det är ju helt sjukt fint där borta... Ni ser världsvana ut du och Perra där ni sitter med hannen på 150 kilo... fatta om han bestämt sig för att inte vara med på noterna... då hade inga käppar hindrat han för att äta upp någon av er.... huuuu.. Tur han var bussig..
SvaraRaderaMen vilket äventyr- längtar till man får se mer bilder..
Wow Mia, vilket ställe ni har varit på, och jag fattar att adrenalinet måste ha pumpat rejält med lejonet. Mig hade den ätit upp för jag hade svimmat:-). Tänk att ni är man och hustru nu, jag bugar och gratulerar. Vad fina ni var på vigselkortet. Ha de så gott så ses vi säkert... /Kerstin
SvaraRaderaHallå Malin & Kerstin!
SvaraRaderaVet ni, jag var så nervös o på helspänn så hjärtat satt utanpå kroppen hela 1,5 timme som hela promenaden tog - dom matade dem med rått kött hela tiden för att få dem dit de ville, en fara var ju tex om en fågel kom flygandes in eller nåt, för då hade ju lejonen stuckit, man var också tvungen att ha ögonkontakt hela tiden, för annars upptäckte lejonen det och såg en som ett "lätt byte"...det gällde också att aldrig lämna gruppen, som om man skulle våga det! Men när färden var slut så var jag helt lyrisk o ville göra om det en gång till!!! =)
Tack Kerstin för gratulationen, men vi var så nervös när han knäppte kort så det gick bara inte att smajla...hehe, nu förstår jag varför alla ser så allvarliga ut på bröllopskort ;)
Kram
Vilken upplevelse och vilket minne ni får bära med er genom livet.Tänk när ni blir nog gamla och sitter på hemmet och tuggar tomgång...mins tillbaka i tiden...Perre säger till dig kommer du ihåg älskling den där bröllopsresan vi gjorde......osv.
SvaraRaderaVäntar med spänning på fler bilder.